Linda och hennes familj är på stranden för att bada. Det är en stor strand med många människor. I vattnet finns ett hopptorn, och bredvid stranden – intill skogen – finns en stor lekplats. Idag är det fler människor på stranden än vanligt. Lindas storebröder Adam och Kasper springer ner till vattnet medan föräldrarna breder ut picknickfilten. Linda sätter sig på filten och börjar leka med sin favoritdocka medan föräldrarna försjunker i sina böcker. Dockan heter Lily och har tjockt svart hår samt en rosa klänning.
Efter några minuter hör Linda ett ljud från skogen bakom lekplatsen. Det låter nästan som ett skrik. Hon ser sig omkring, men ingen annan verkar ha hört något. Några sekunder senare hörs skriket igen, denna gång tydligare. Linda tittar sig omkring ännu en gång, men alla verkar oberörda. Hon bestämmer sig för att ta reda på var ljudet kommer ifrån.
Hon går mot ljudet, förbi lekplatsen och in i skogen. Där hittar hon en smal stig som hon börjar följa. Marken är stenig, och stigen slingrar sig in mellan träden. Efter några minuters vandring hör hon skriket igen – nu högre och mer intensivt. Det verkar komma från höger. Hon viker av stigen och följer ljudet, som leder henne till en glänta där ett gammalt, förfallet hus står.
Husets fönster är igenspikade och väggarna har stora hål. Färgen har nästan flagnat bort helt. Ett nytt, högt skrik hörs – det verkar komma inifrån huset. Linda tvekar, men nyfikenheten tar över. Med hjärtat bultande närmar hon sig dörren, öppnar den försiktigt och kliver in.
Huset är mörkt och fuktigt. Spindelnät hänger från taket, och de gamla, trasiga möblerna är täckta av damm. Golvet knarrar så högt att hon tror att hon ska falla igenom. Hon ser sig omkring och upptäcker ett litet rum till vänster och en stängd dörr till höger. Plötsligt hörs ännu ett skrik, den här gången från den stängda dörren.
Linda går fram till dörren och öppnar den långsamt. Den är tung och kärvar, så hon måste ta i ordentligt. En unken lukt och en stark doft av järn slår emot henne. "Vad är det som luktar så illa?" tänker hon. Bakom dörren leder en smal, brant trappa ner till ett mörkt rum. Trappstegen knarrar under hennes fötter. Ju längre ner hon går, desto snabbare slår hennes hjärta.
"Jag borde kanske gå tillbaka till mamma och pappa. Jag tar bara en snabb titt, sen går jag tillbaka", viskar hon för sig själv.
Rummet är så mörkt att hon inte ens kan se sina händer. Linda drar händerna över väggen för att hitta larmknappen. Hon trycker på knappen och lamporna tänds. Hon tittar ner och ser en pöl av blod vid hennes fötter. Hon vänder sig hastigt om och lyfter blicken.
Lindas ögon spärras upp. Där framför henne står Kasper täckt i blod, men det är inte hans blod.
-Kasper vad har du gjort? Fråga Linda med en skakig röst. En livlös person, dränkt i sitt egna blod hänger från Kaspers högra hand. Det tar några minuter innan hon kommer på men personen är. Personen är Adam. Blodet rinner ner från hans livlösa kropp."Jag måste här ifrån"